WorldOfFools

Igår var Albons och Jonathan här en stund, det var tänkt att vi skulle lana lite, det gick inte bra. Inte nog med att spelen inte fungerade som de skulle, jag fick virus i datorjäveln också. Tack och lov löste det sig tack vare Iris, tack ska du ha :)

Sen stack jag till Mackan en stund, vi kollade film - Hancock. Den handlar om en sluskhjälte, en nersupen jävel som alla hatar, som träffar en man vid namn Grey eller nåt. Sen blir han välrakad i en tight X-manliknande dräkt och alla tycker om honom. Jag gillar inte utvecklingen, en slusk bör vara slusk rakt igenom. Vi har få sånna hjältar - sluskhjältar. Ge mig mer! Det var förövrigt han.. eh... Will... Smith..? som spelade John Hancock, eller vad han nu hette i förnamn.
Otydligt prat och no sub is the shit....

a, i, u, e, o,
ka, ki, ku, ke, ko
sa, shi, su, se, so
ta, chi, tsu, te, to

あ　い　う　え　お
か　き　く　け　こ
さ　し　す　せ　そ
た　ち　つ　て　と

Bara för att visa att jag lyckats fixa det på datorn nu också..

Hej, jag har lärt mig 20 hittills. Bara 26 kvar då.
Men det är kul.
Sen ska jag hoppa på Katakana också. Men inte än.

Idag kommer Jonathan och Albons hit, förmodligen. Vi ska spela. Woho.

Aldrig smakar whisky lika bra som när man är genomsur av svett och svinförbannad!

Det här är ju pissigt.
Både sidvisningar, unika besökare och kommentarer är skitdåliga. Med lite tur får man en kommentar på sisådär tre inlägg. Detta kommer förmodligen medföra att jag kommer lägga bloggen lite åt sidan och uppdatera mer sällan, ingen idé att skriva om ingen orkar bry sig om att läsa.

Så se fram emot en mindre uppdaterad blogg i framtiden.

Japanska. Jag var på introduktionsmöte i tisdags. Vi var ungefär 60 pers där, och fyra små förvirrade japanska kvinnor som lärare. De var helfestliga. Imorgon ska jag ner och köpa på mig lite böcker jag behöver, och läsa igenom läxan vi fick: Grundläggande svensk grammatik för studenter i japanska. Men hej, jag kan inte grammatik! Sen ska vi tydligen lära oss grunderna i Hiragana också. Mums, tur att man ska pendla två timmar till gbg varje dag iallafall, så hinner man läsa på bussen. Lär ju inte finnas så mycket annat att göra menar jag.

Innan jag gick till högskolan stack jag och Albons till SF-bokhandeln och införskaffade lite rollspel. Jag köpte, som ni redan vet, Noir, och han köpte Dungeons and Dragons 4 edition. Hoppas på mycket spel framöver. Hade även tänkt tvinga med Alx och Mackan, och kanske Jonathan och Rasmus visade det sig, på ett miniäventyr till Eon. Två fredagar bör räcka.

Heineken gör god öl. Min mor tycker jag dricker för mycket. Men vadå? En folköl någon gång i veckan, och ett glas JD ännu mer sällan är väl inget att göra något väsen om? Går iallafall inte ut och super skallen av mig varje helg.

Jag och Mackan var på gymmet idag igen, det behövdes. Senast jag tränade var strax efter jag tagit hål i örat, dvs någon gång i slutet av April. Jag var inte i form. Men nu ska jag försöka komma igång igen. Gym är kul. Efter gymmet drog vi hem till mig och kollade på MIIB, Men in Black 2, och därefter upptäckte vi att X-men gick på tv,  så vi kollade på den också. Marvel gör bra filmer, yes.

Finns det folk i gbg som kan erbjuda mig sovplats ibland? Jag kommer behöva det, speciellt under vintermånaderna...

Noir är införskaffat. Jag har läst igenom stora delar av boken och är i total extas. Fy fan vad bra det verkar vara. Jag vill bara spelaspelaspelaspela. Hoppar över vissa delar än så länge dock, läst igenom om staden Sandukar, men hoppat över många av de mindre delarna som berör ämnet.

Tig mig en titt på Sin City idag också. Den var bättre andra gången, var ett tag sen jag såg den senast. Jag gillar stämningen, och jag gillar sättet den är uppbyggd på. Det jag inte gillar är att Elijah Wood ser ut som Harry Potter, att alla bilar flyger i första scenen man ser dem och att allt är aningen för överdrivet. Blir dem skjutna så flyger de iväg, folk slår in huvuden genom tegelväggar, överlever med hur mycket skottskador som helst och det ena efter det andra. Men det kanske beror på att den grundar sig på serietidningen med samma namn.

Nu ska jag äta.

C'ya!

Det finns en hel del expansioner ute till YGO:TCG, och det jag har köpt och spelat är det senaste, så det är det som kommer recenseras. Då jag inte har spelat de andra vet jag inte vad som lagts till eller ändrats, och kommer att skriva som om det här är originalspel och inte jämföra med några av de andra versionerna.

För att spela behövs två spelare med var sin lek innehållande minst 40 kort, vissa kort kräver också att det finns en sexsidig tärning eller ett mynt tillgängligt. Varje spelare börjar med 8,000 livspoäng. När dessa är slut har denne förlorat.

Spelet är uppdelat i faser, i varje fas finns det olika saker man kan göra. I öppningsfasen drar man ett kort från leken, i huvudfas 1 spelar man ut kort, i stridsfasen slåss man, i huvudfas 2 kan man spela ytterligare kort och till sist kommer slutfasen, då man avslutar sin omgång.

Leken är uppbyggd av Monsterkort (monster), Spellkort (trollformler) och Trapkort (fällor). Monsterkorten är i första hand till för att kämpa mot motståndarens monster och göra skada på spelarens livspoäng. Spellkorten är till för att till exempel höja eller sänka attackvärde på monster, förstöra fällor eller på ett eller annat sätt situationen i striden. Trapkort används för att lura motståndaren, man lägger dem nedvänt på spelbordet och vänder upp dem när man vill. Ett exempel på en fälla är Brainwashing Beam som tillåter en att ta kontroll över motspelarens monster under en begränsad tid.

Inom varje korttyp finns flera olika underkategorier, vilka beskriver när korten kan spelas ut, men dessa kommer jag inte gå in närmare på.

Spelet är ganska enkelt uppbyggt, i alla fall som grund. Den som får slut på livspoäng först förlorar. Men för att nå dit krävs ganska mycket. Eftersom det finns en hel del jättemycket massa kort som kan spelas på väldigt många olika sätt. Att bygga en lek där alla kort har ett syfte och fungerar bra ihop med de andra är svårt, då det finns så många olika kort. Men det finns också i princip obegränsade möjligheter.

Jag tycker YGO:TCG är ett bra kortspel. Det är snygga illustrationer och det är relativt lätt att vända en match om man ligger under. När man väl lärt sig vad de olika korten gör är det ett snabbt spel utan något krångel. Om man räknar bort allt tjat om regler då vill säga. Men det kanske bara är när vi spelar… Men i det stora hela är det ett mycket bra spel.

Betyg: 6,5/10

 

Uscha! Det här gick inget bra… Förhoppningsvis blir nästa bättre… Hoppas ni orkar läsa igenom den ändå :)

Yeah, nu ska jag käka. Och sen är det dags att dra till Albons för diskussion av ny rollspelsgrupp här uppe i norr. Kanske kan bli spel lite oftare, vilket vore en väldig fördel. Sen att man slipper ta sig ner till gbg varje gång är ocksp skönt. Även om det var värt besväret.

Gött med lite nyheter i vardagen, så att säga. Måste nog fixa diskmaskinen innan jag åker dock.. Annars blir det hus i helvete när far och mor upptäcker att den inte är upplockad.

Förresten, om det är någon här i närheten som skulle vara intresserad av att spela rollspel så kan ni säga till, kanske finns platser kvar. Mer om detta senare.
For now: Hej då.

Aaah! Nu har jag vaknat med en sprängande huvudvärk tre dagar i rad. Vad är det som händer med mig!? Inte hjälper Ipren heller. Är det verkligen så illa att jag måste börja dagen, och då menar jag börja, med en kopp kaffe? Det är ju löjligt...

Jag är överpepp för Haunteds nya platta, seriöst. Jag ser fram mot den som ett jävla as!

Om två veckor blir det drinkar med folk. Kul att komma ifrån hemmet en stund. Känns som jar flyttats tillbaka till högstadiet igen, förutom att jag inte går i skolan för tillfället. De enda jag umgås med är Alx och Mackan, vilket inte är dåligt alls. Men att sitta hemma på dagarna och umgås med samma folk varje eftermiddag blir lite enformigt i längdn. Jag behöver komma härifrån, jag behöver komma ut. Ring mig!

Jag har börjat spela Baldur's Gate nu igen. Det känns bra. Snart har jag hittat banditernas gömma, och då fan. Synd bara att jag möter massa Black Talon Elite som skjuter massa jättejobbiga pilar på mig och dödar mig hela tiden -.-'
Orka alldeles för svåra fiender...

Igår såg jag och mackan på No Country For Old Men. Den var ganska bra. Även om den inte var riktigt lika bra som alla sa att den skulle. Skådespelarna var dock helt underbara. Kvalitet, yes! Annars var filmen mer "en kille jagar en annan, som försöker fly, men det går inte. Varför vet vi inte, men den onda snubben hittar den goda hela tiden". Men skådespelarna var bra, yes!

Imorgon ska jag på introduktionsmöte för japanskakursen. Äntligt händer saker i mitt liv igen. Jag vill komma igång med plugget!

Kanske ska lägga lite gitarr och sång på en av låtarna idag också. Om jag orkar, och om huvudvärken släpper.

Jag vill hitta en rollspelsgrupp. Nu!

Over and out.

Ja. Här sitter jag. Vi är mitt i inspelningen av vår nya demo och Charlotta lägger sång på en av låtarna i detta nu. Vilket ledde till att jag blev utkörd från mitt rum. Usch!
Så nu sitter jag vid köksbordet och underhåller mig så gott det går.
Hittills har vi lagt gitarr och bas på en av låtarna, samt gitarr på en annan. Nu är det dags att lägga sång på Better of Without you, och sen ska jag lägga min del av sången. Sen ska det skrivas bas för den andra låten.. Sånt kanske borde gjorts innan man började med inspelningen, men vad fan. Orka vara förberedd..

Annars har det inte hänt så mycket idag, klockan är ett och jag har redan fått i mig tre koppar kaffe. Jag är så otroligt trött. Hade jag haft tillgång till den andra datorn, den där jag har recensionen om YGO, hade jag kunnat skriva klart den, men nu är det så att det är den datorn som används till inspelningen. Och så var det med den saken.

Senare på dagen hade jag tänkt ringa Mackan och terrorisera hans hus en del. Kanske försöka få med Alx också, och sen nörda diverse kortspel resten av dagen. Kort är kul. Jag ska beställa Anima snart hade jag tänkt.
Jag vill rollspela snart igen! FFS! Folk som är intresserade av att spela DoD i gbg kan meddela mig! Direkt! Nu! På momangen! You get my point, eh?

På måndag får jag lön. Det behövs. Då ska jag betala av min skuld till Mackan på 600 spänn. Sen ska jag slösa lite småpengar för att kunna bygga en Magiciandeck (Ja, jag har bestämt för för magiker istället för Drakar nu, Mark!). Mot SF-bokhandeln eller Cardcollector helt enkelt! Följa med, någon?
Tror jag ska köpa ett structuredeck, dvs en fädigbyggd lek, som jag kan uppdatera med de korten jag har sen innan.

Det regnar inte idag. Inte än. Men det kommer nog. Det kommer alltid.

Förresten! Jag kom på en sak! Om The Haunted, Sonic Syndicate och In Flames har en spelning tillsammans blir jag väldigt lycklig. Bara tanken är nästan värd att mastrubera till! Jag vill på konsert, en riktigt bra sådan. Jag längtar till andra oktober.

Nu går Charlotta loss på micken där uppe...

Over and out.

Kazuki Takahashi påbörjade år 2006 en mangaserie om en ung man vid namn Yugi Muto, vars farfar äger en spelbutik. Kanske är det därför Yugi är så pass intresserad av spel som han är. En dag får han ett milleniepussel av sin farfar, som sägs uppfylla en önskan av den som lyckas lösa det. Yugi lyckas, och det visar sig att pusslet besitter en mörk kraft, som förvandlar Yugi till Yami Yugi. Yami betyder mörker. Yami Muto är en spelkung som är en mästare på så gott som alla spel, och en riktig taktiker.

Till att börja med inriktar sig serien på massa olika småspel, men efter ett tag blir vi presenterade för kortspelet Magics and Wizards. Kortspelet tar er och mer över i serien och till slut är det som om serien i princip handlar om spelet, mer än karaktärerna. Detta för att läsarna av serien tyckte att spelet var så bra, så Takahashi fortsatte med det.

Det är det fiktiva spelet Magic and Wizards som har utvecklats till att bli det Konamiägda Yu-Gi-Oh! Trading Card Game (Härefter kallat YGO:TCG). Och det är den senaste versionen, Yu-Gi-Oh! Trading Card Game GX som jag kommer skriva om. GX står för Generation neXt. Yu-Gi-Oh! GX är en fortsättning på Takahashis serie, men är numera tecknad av Naoyuki Kageyama.

Så är det! I skrivandets stund sitter jag och letar information efter spelet. Det är svårt att skriva en bra text om man inte har tillräckligt med information, så förvänta er att recensionen kommer upp antingen idag eller imorgon, beroende på hur aktiv jag är och om jag hittar något vettigt. För ni vill väl inte bara veta hur det är att spela, right? Lite mer än så måste man ju få reda på.

Nåja.. Hörs senare. Håll tummarna för mig!

Vad tycker ni om min nya design? Den är nästan färdig.. Om ett tag.

Jag och Mackan åkte till Torp och spontanköpte ett gäng Yu-Gi-Ohkort. Sisådär 65 var. Vi har suttit och nördat större delen av kvällen, och börjat få grepp om reglerna. Så ni kan ju bara gissa vad som kommer recenseras här inom en snar framtid. Ska bli intressant att recensera ett kortspel faktiskt. Aldrig gjort det innan, och nya utmaningar är alltid kul. Så länge man klarar av dem vill säga.

Charlotta var här idag igen. Vi arbetade vidare på plattan, det gick inte framåt. Alls... Vi fixade en basgång till en av låtarna, samt spelade om gitarren, då det var massa äckliga bakgrundsljud i förra versionen. Ick! Sen gick det inget vidare att lägga basen, så vi tar den på fredag. Heldag då!

Jag har ingen skrivlust idag, det går inte bra. Återkommer imorgon.
God natt.

Death Note är skriven av Tsugumi Ohba och tecknad av Takeshi Obata. Utgiven på svenska av Egmont Kärnan.
Det hela börjar med att en av dödsgudarna, Ryuk, ”tappar” sitt häfte, Death Note, i människornas värld. En ung student vid namn Light Yagami plockar upp det. Han lär sig snabbt hur det fungerar – Skriver man en människas namn i boken, samtidigt som du håller en mental bild av denne i huvudet, kommer han/hon dö av en hjärtattack exakt 40 sekunder senare. Light bestämmer sig för att använda häftet för att rensa världen på alla brottslingar, skapa en värld där ingen vågar begå brott, en värld där han agerar gud. Saker går dock inte riktigt som Light har tänkt sig. Ryuk kommer till människornas värld för att se hur det går för Light, och polisen har tagit hjälp av en mästerdetektiv som kallar sig L för att få fast personen som står för alla dödsfall.

Death Note är… Bra. Den är riktigt, riktigt bra. Storyn är mycket genomtänkt, allt som händer har en konsekvens, och allt som händer har en baktanke av författarna. Det finns inget som är inslängt bara för att det häftigt. Fokus ligger på tanke snarare än handling, och det är verkligen ingen actionmanga det här inte. Tvärtom. Det är väldigt mycket text och väldigt lite rörelse. Och tack och lov för det. Det finns tillräckligt med manga där all fokus ligger på häftiga strider, snygga vapen och karaktärer med drag som är så utmärkande att det blir löjligt. Det är skönt med en mer vuxen serie, där det viktiga är vad som sägs, och inte vad som görs.

Tsugumi Ohba är en mycket duktig manusförfattare som inte lämnar något åt slumpen. Karaktärsgalleriet är mycket intressant. Samtliga personer som är viktiga för seriens utveckling presenteras tydligt och får utmärkande drag, både till utseende och personlighet. Det ligger även stor vikt på karaktärernas psyke. De är inte svarta eller vita, men inte heller en grå sörja. Detta framgår mycket tydligt i karaktärernas tankar och handlingar. De är inga arketyper, utan mer människor.

Jag vet inte hur man fattar sig kort i en recension, så här kommer mer.

Teckningarna är mycket tydliga, detaljerade och skickligt gjorda. Rent grafiskt sett finns det ingenting att klaga på. Till och med den strykfule Ryuk har sin charm. Om vi nu ska leta efter nackdelar, hittar jag en. En enda. Det är svårt att hänga med. Inte så att det är ologiskt på något sätt. Snarare det att personerna i boken är så pass smarta att det är svårt att hänga med i deras planer och tankar. Detta är verkligen ingen bok för någon som inte gillar att tänka. Man ställs inför ett problem, man får se problemet ur (minst) två synvinklar, man får lösningen presenterad för sig. Ungefär så går det till. Och däremellan gäller det att hänga med på allt som händer. Jag gillar det. Skarpt.

Stämningen i böckerna är storstadsmiljö. Det utspelar sig i Tokyo och för det mesta visar det sig ganska tydligt. När de är utomhus ser man höghus, stora kontorsbyggnader fulla med fönster, lägenheter, parker. De har byggt upp ett levande Tokyo för oss, helt enkelt.
Som ni märkt har jag så gott som enbart sagt positiva saker hittills. Men det är så det är, det finn knappt några negativa delar med Death Note. Möjligtvis är fingrarna och tårna lite långa ibland, men det är helt klart överkomligt.
Jag gillar storyn, jag gillar teckningarna, jag gillar personerna, jag gillar stämningen och jag älskar mangan. Betyg:

10/10

På begäran av mina fans kommer här ytterligare en recension på en manga. Men först lite allmänbildning:
Manga är en teckningsstil med sitt ursprung i Japan. Det är lätt att känna igen då personerna i mangaserier ofta är storögda och ofta med antingen ingen näsa alls eller väldigt liten näsa. Det är mycket raka linjer och propotioner är inte alltid korrekta.
Då inte all manga numera kommer från Japan betyder det att inte all manga läses från höger till vänster, men detta är det ”riktiga”, eller det ursprungliga, sättet att läsa det på. På svenska finns en hel del serier ute, men långt ifrån alla. Några stora serier som finns här är till exempel DragonBall, One Piece, Ranma½, Samurai Deeper KYO, Beyblade, Naruto och Death Note. Sist skrev jag om Elemental Gelade, imorgon kommer jag ägna min tid åt att skriva om Death Note.

Som ni ser bygger vi om här, ursäkta röran

Så hette den. Mangan. Inte skitlyckliga aggregat, men det var nära nog.

Elemental Gelade handlar om Coud, och dennes "Elemental Gelade": ett slags människovapen, ser ut som en människa men kan förena sig med en peron för att bli ett skitstarkt vapen. Couds vapen är en söt, långhårig flicka vid namn Ren.
Stämningen i serien känns väldigt mycket som Final Fantasy IX, karaktärsdsignen är ungefär densamma som Yoshitaka Amanos i nyss nämnda spel. Små, korta, söta karaktärer med spretande frisyrer. Precis som i mycket annat utspelar sig Elemental Gelade i en välrd som är både primitiv och högteknologisk på samma gång. Coud är luftpirat (Tänk Zidane), och är medlem i en flotta pirater. De har flygande skepp, högteknologiska skjutvapen, men slåss likaså oftast med svärd.
Känner vi igen det?


Mayumi Azuma, som både skrivit och tecknat mangan vet vad hon sysslar med. Teckningarna är snygga och det det är ett brett karaktärsgalleri, där varje person har sin egen personlighet. Hon verkar dock, som sagt, vara väldigt inspirerad av Square. Inte bara av Zidane, utan även Zora, från Kingdom Hearts. Coud är mycket lik denne till utseende, och till viss del även till sättet. Det jag saknar mest är ett mål för Coud, det verkar inte som han har några övertygelser, inga mål, inget att sträva efter. Vilket gör honom till mer en person som hänger på storyn, mer än driver den framåt, trots att han är huvudrollsinnehavaren.

Seriens största nackdel är striderna. De må vara snyggt tecknade, men likaså är de mycket röriga, vapnen är stora och man ser inte riktigt vad de föreställer, de tar gärna upp mer än vad som är nödvändigt av rutan. Det är svårt att hänga med vad som händer då större delen av sidorna består av en rörig massa. Mellan striderna är det dock tydliga teckningar, fina miljöer och relativt detaljerat.

Allt som allt är det en både läs- och köpvärd manga. Utsidan är rent utformad, en av karaktärerna mot en vit/grå bakgrund. Inget onödigt tjafs, bara enkelhet i all mån.
Tack och lov är den inte spegelvänd, den läses från höger till vänster, precis som det ska vara. Finns det något jag verkligen stör mig på, är det då vi spegelvänder serierna så att vi får dem åt "rätt håll", ur vårt synsätt.
Behåll originalet i den mån det går. Översätt bara, så är jag nöjd.

Betyg: 7/10

(OT: Mackan! Fortsätt köpa mangan!)

Då sitter jag här igen.
Eller fortfarande.
Inte mycket har förändrats sedan sist. Sitter fortfarande i morgonrock. Har dock varit ute och hängt upp tvätt, så lite aktivitet förutom datorn har det allt varit. Men inte mycket. Som ni märker skrivs det en del blogginlägg. Vilket är ett tecken på ofanltig tristess från min sida. Mycket blogginlägg = lite att göra.
Blogginlägg > Meningsfull sysselsättning.

Men snart. Då fan! Då ska jag över till Alx och spela Munchkin tillsammans med honom och Mackan. Det ska bli häftigt det. Deras sista dag på sommarlovet.
Själv har jag ytterligare två veckor kvar innan mitt plugg drar igång. Jag längtar faktiskt efter det, som fan. Ska på informationsmöte om kursen tisdagen den 26e. Ska bli trevligt, ack så trevligt.
För er som inte vet, eller inte har brytt sig när jag sagt det: jag ska läsa Japanska, grundkurs, 30hp Göteborgs Universitet. It's gonna be awesome, höhö.

Jag funderar skarkpt på att läsa den där mangan jag snodde från Mackan, kommer dock inte ihåg vad den heter. Element Glade eller nåt sånt skulle jag gissa på. Elemental Glade, Element Glade, Glada Element,
Skitlyckliga aggregat.

Idag har varit en otrevligt onödig dag. Jag har inte gjort mycket direkt. Blir terrad av sydkoreanska tjejer på Interpals, det är hur många som helst av dem! Men visst, det är väl trevligt.
Sitter fortfarande i morgonrock, klockan fyra på dagen, vilket sammanfattar nivån på mina aktiva förehavanden under dagen ganska väl. De har inte varit många.
Utöver det har jag pratat med Iris, det sker alldeles för sällan. Frågan "Varför måste man vara rädd?" kom upp. Det är en mycket intressant fråga, som helt klart är värd att spinna vidare på. Kanske imorgon. Eller i natt, beroende på om  jag känner att jag skriver bra eller inte. För tillfället gör jag nämligen inte det.

Jag vill resa, eller åka bort härifrån. Jag vill inte sitta hemma på dagarna, jag vill göra saker, någon annanstans, inte här, borta.

Det verkar som om en ny bloggrevolution är på gång. Jag är inte den enda som gör en nystart med bloggen, den saken är säker. Hittade ett gäng till idag. Det känns bra att flyta med strömmen. Man slipper göra så mycket.
Manet ftw liksom!

Ja! Då var man hemma igen. Efter ett spännande äventyr med kannibaler, snygga FBI-agenter och hjärndöda slaktare.
Andra dagen vi tittar film hos Mackan nu. Jag, Alx och Mackan. Igår var det Kung Fu Panda som gällde. Ganska medelmåttig film, med en hel del stora namn. Dock var det Jack Blacks förtjänst att den var någorlunda sevärd iallafall. Efter det såg vi Rob Zombies Halloween en gång till. Detta för att Alx ville se den. En av de få skräckfilmer jag faktiskt anser ha hög kvalitet som film. Rob Zombie är duktig.

Idag såg vi först När Lammen Tystnar. En mycket intelligent film, med fantastiska skådespelare och bra karaktärsgalleri. Scenen med night vision vad helt jävla brilliant! Efter den såg vi Texas Chainsaw Massacre. En ganska hjärndöd, meningslös film. Dock med duktiga skådespelare. Men själva filmen var inte mycket att hänga i julgranen. Ointressanta karaktärer, alldeles för mycket råa scener, för lite handling och ett dåligt, ogenomtänkt slut. Nej. Inget sånt tack.

Vi spelade Munchkin också. Det är kul.

Over and out.

Mitt liv är som en räkmacka.
Det må se fint och inbjudande ut på utsidan.
Men ju mer man försöker skära,
desto mer upptäcker man hur det faller isär, faller sönder.


Äta räkmackor på Torp och komma på sanningar is the shit.

Då var vi här igen - Bloggvärlden.
Det var ett tag sedan sist. Och vi får tacka, eller skylla på (Beroende på huruvida ni gillar min blogg eller inte), Alexander för det.
Jag ska försöka hålla den någorlunda uppdaterad, men någorlunda intressanta inlägg om någorlunda olika teman.

Heja på mig! Så får vi se hur det går.


För övrigt anser jag att Kartago bör jämnas med marken!