WorldOfFools

Far sitter vid matbordet, med en film i händerna, jag står och gör dipp för filmkollning.
-Har inte jag sett den här?
-Jo... De flesta har nog sett den, det är ju lite av en kultfilm.
-Men dödar inte han lite folk också?
-Tänker du på Jack rhe Ripper nu?
-Nej. Han dödar lite folk också. *Nöjd med sig själv*
Nu ska vi se... * Han återgår att greja med sakerna bredvid*

K: Kan vi inte testa mitt nya spel det här året då?
S: Nej, vi ska spela Wallstreet.
H: Ja, vi spelar något vi redan kan.

Konservatism och tristess går hand i hand.
Utveckling och nytänkande kommer efter traditioner.
Världen håller andan och väntar på att allt ska lösa sig själv.

Ja. God Jul på er, era åbäken. Hoppas ni har haft en bra dag.

Min dag har varit bra. Bättre än väntat faktiskt. Och det är ju bra.
Är numera utrustad med ny mobil med tillhörande Hauntedringsignal (sick...sick...sick... Sick sick sick I'm only speaking my mind All right, here it goes: I'm just another country boy and I don't really give a god damn what you say-hey man, no way) samt WAR, the MMO. Woho!

Regnet öser ned utanför fönstret, det mullrar bland molnen och två stora gäng pucklar på varandra. Häxan Fredrika tittar längtansfullt ut, det ser så inbjudande ut, så mysigt. Hon vänder sig om, tar tag i i kundvagnen och ger sig in i köpcentrat. Det är dagen före julafton.

Den syn som möter henne är förskräcklig, överallt är det folk. Barn som skriker, mammor som skriker på sina barn och gamla damer som bara står där. Efter varje kvinna går en man. Dessa rör sig med stor försiktighet, försöker så gott de kan att hålla sig osynliga, hålla sig borta från kvinnornas område.
"Det spelar väl ingen roll om vi inte får någon sill i år, om den redan skulle vara slut, eller hur?" säger en liten fräknig man till sin fru. Två sekunder och en blick senare står han och slåss med tio andra män om den sista sillburken, medan deras fruar lugnt står och tittar på bakom.

Fredrika försöker också hon att göra sig osynlig, och eftersom hon är en häxa går det ganska bra. Hon speglar bort ljuset och försvinner från folks synfält.
"Vad i helv...!?"
"Fan vad trångt det blev då! Men det är ju ingen här."
"Hämta något hårt som vi kan slå med!"
Ett ögonblick senare står där en liten ful kärring.
"Haha, nejdå, inte ska det väl behövas tas till våld inte? Höhö."
Hon skyndar sig därifrån.

-Ni har mycket kaviar, hela kylskåpet är fullt av kaviar.
-Ja, och randig är den också.


-Jag har aldrig gråtit när jag smörat mackor innan.
-Och jag har aldrig gråtit när jag har gjort kaffe.



Imorgon, då gästar Häxan Fredrika bloggen. Det ni, då blir det party.

Söndag morgon. En kopp kaffekopp pryder skrivbordet bredvid högtalarna. Det stämmer, Kristoffer har nya högtalare! Kristoffer är Nöjd. En woof fick jag med också, allt som allt kostade det 350 riksdaler. Snorbilligt. De heter Phille. Me like.
   Igår lekte jag med Alx och Mackan. Vi var på Torp och köpte klappar. Sen spelade jag och Alx Little Big Planet hela natten. Eller åtminstånde fram tills klockan tre. Det var kul.
   Idag ska jag komma igång med plugget. Mitt mål med lovet är att plugga (minst) en timma per dag. Önska mig good fucking luck...

Hej!

Mitt namn är Kristoffer Karlsson och det är så att jag har ett klagomål. Igen. Det är andra gången på kort tid nu, och jag känner att jag måste få höra mig för: Är Västtrafik och dess förare verkligen kompetenta? Jag börjar få vissa aningar om att detta inte är fallet.
   Vad har vi bussbyten för? Är det inte för att det ska vara möjligt att ta sig längre sträckor, även om det krävs fler än en buss? Jag finner dock ett litet problem där:
Varför i helvete väntar inte bussarna!?
   Min buss från Göteborg (Röd Express) var två minuter sen till Stenungsund, och detta ledde till att jag missade min bytesbuss och får vänta i Stenungsund en timma på nästa buss till Henån. Som tur är var min pappa hemma, så han fick slänga sig i bilen och komma och hämta mig. Detta kostar, och det tar tid.
   Inte direkt väl spenderad tid.
"Ta bussen när du kan och bilen bara när du måste"?
I så fall skulle ju hela västsveriges busstrafik stå stilla.

Jag ser fram emot en ersättning eller kompensation.

Tänk vad tiden går. Nu sitter jag här med japanskaböckerna uppslagna framför mig på skrivbordet. Guns N Roses' Patience spelas och jag har missat bussen.
Det stämmer, jag missade bussen. Jag tänkte "ah, 20 minuter kvar innan jag måste gå till bussen, då hinner jag ju plugga lite." Och plugga gjorde jag. Lite för länge... Nu sitter jag som sagt här. Första lektionen missas ironiskt nog för att jag ville plugga. Ibland spottar verkligheten en i ansiktet.

För övrigt funderar jag på att byta till en annan blogg. Blogg.se suger.

Ojojoj, vad sugen jag blev på att spela FFXII nu igen! Och jag ser fram emot att Alx köper FFXIII så vi får spela det också!

Nu fan! Nu börjar det hända saker. Hjulet rör på sig och ingenting står stilla. Förutom min blogg, tydligen.
Den nya spelgruppen har kommit igång. Joel, Björn, Kath, Mike och jag. En rasistisk medic; en omhändertagande teamledare; en arrogant, ful prickskytt; en kärleksfull, tystlåten mästerskytt och jag - en spelledare och aktiv gud.
   Platsen är Sandukar, flermiljonstaden där staten har total makt, där alla önskningar går att få uppfyllda och där byrokraterna i sista hand skyddar invånarna. Himlen är mörk av molnen av industrierna och det är ett surt regn som faller. Överallt finns misär, utfrysning och perverterade drömmar.
   En helt ny specialgrupp inom polisen håller på att bildas. Och världen är precis lika korrupt som den alltid har varit.


Jag håller på att läsa Robert Jordans Wheel of Timeserie. Den är bra. Kommer nog upp en "Läses just nu" om den snart. Och förhoppningsvis kommer nästa del av "Tankar på en buss" också. I skolan har vi precis gjort klart Genkiboken, och nu är det dags att repetera som ett as för att lära sig allt, och ta ikapp kanjin. Jag hatar kanji, min japanska kommer falla på kanjin. I do not like it. Not at all.

Förhoppningsvis kommer Häxan Fredrika åter att gästa bloggen, och hon kommer säkerligen bli en stamgäst ska ni se. Nu när "jullovet" ligger och trycker på dörren ska här skrivas. Kanske. Vi får se om jag orkar, bloggintresset falnar, Blondinbella toppar googles sökstatistik, mitt kaffe är kallt och Underworld är en ganska bra film.

Jag är orolig inför framtiden. Jag känner att vi lever i en orolig tid. Detta har inget med den ekonomiska situationen att göra. Inte heller med arbetsmarknaden eller om bostäder. Jag är rädd för den brist av utbildning och kompetens som Sverige lider av. Kunskapen om att min generation och generationen under mig är de som så småningom kommer ärva Sverige skrämmer skiten ur mig.

Att en hel generation utan någon som helst kunskap om sitt eget språk ska ta över... D e int n super bra ide!!! så att säga...Särskrivningar, felstavningar, förkortingar, nya "ord", inkorrekt användande av punkter; komman; Utropstecken; frågetecken; radbyten; grammatik är ett problem som större delen av Sveriges yngre befolkning lider av. Jag vet flera personer över tjugo som gör fel med detta hela tiden, men inte för att de är slarviga, för det kan vem som helst vara, utan för att de inte vet att de gör fel.

För sisådär tre år sedan skrev jag mycket på samma sätt. Jag använde inte versaler rätt, skrev inte ut alla ord helt och så vidare.
Det är ingen fara, tänkte jag, det är ju bara på internet.
Jag hade fel.

Det visade sig att det avspeglades på andskriften, i skolarbeten - i allt. Då bestämde jag mig för att alltid skriva korrekt, även i forum, på IM (Instant Messenger) och hela alltet. Och genast förbättrades allt. Efter bara någon vecka gick allt per automatik. Efter varje punkt - en versal. Inga svårigheter, inga problem.

Jag undrar var felet egentligen ligger. Ger skolan inte tillräcklig utbildning? Är det allmänt accepterat med slarvspråk? Eller är det verkligen så illa att ungdomarna helt enkelt är dumma i huvudet?