Häxan Fredrika är och handlar.

Regnet öser ned utanför fönstret, det mullrar bland molnen och två stora gäng pucklar på varandra. Häxan Fredrika tittar längtansfullt ut, det ser så inbjudande ut, så mysigt. Hon vänder sig om, tar tag i i kundvagnen och ger sig in i köpcentrat. Det är dagen före julafton.

Den syn som möter henne är förskräcklig, överallt är det folk. Barn som skriker, mammor som skriker på sina barn och gamla damer som bara står där. Efter varje kvinna går en man. Dessa rör sig med stor försiktighet, försöker så gott de kan att hålla sig osynliga, hålla sig borta från kvinnornas område.
"Det spelar väl ingen roll om vi inte får någon sill i år, om den redan skulle vara slut, eller hur?" säger en liten fräknig man till sin fru. Två sekunder och en blick senare står han och slåss med tio andra män om den sista sillburken, medan deras fruar lugnt står och tittar på bakom.

Fredrika försöker också hon att göra sig osynlig, och eftersom hon är en häxa går det ganska bra. Hon speglar bort ljuset och försvinner från folks synfält.
"Vad i helv...!?"
"Fan vad trångt det blev då! Men det är ju ingen här."
"Hämta något hårt som vi kan slå med!"
Ett ögonblick senare står där en liten ful kärring.
"Haha, nejdå, inte ska det väl behövas tas till våld inte? Höhö."
Hon skyndar sig därifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0