WorldOfFools

Ögonen lyser svagt i mörkret. Tittar på mig, iaktar mig. Dessa jävla ögon. Varje natt finns de där. Jag drar täcket över huvudet, andningen blir tyngre och luften blir kvav. Endast klockans tickande hörs. Tiden går men jag vågar inte dra undan täcket. Rädslan är för stark. Trummandet mot fönstret vittnar om att ett lätt regn har börjat falla, trots att det är vinter.
   Långsamt drar jag bort täcket, jag måste ha luft. Mina hönder darrar svagt och jag ser mig omkring. Ögonen syns inte till, vilket bara tycks öka tempot på pulsen. trots regnet smattrande kan jag höra hjärtat slå. Dessa jävla ögon. Någonting blinkar till i andra sidan rummet. Snabbt drar jag täcket över huvudet igen. Men någonting var fel, någonting stämde inte. Jag vågar mig på en snabb titt. Rött blinkande, andra sidan rummet. Tankarna viner genom huvudet. Brandvarnaren. Det måste vara den. Vad skulle det annars vara? Efter all denna tid har jag lärt mig känna igen ögonen, de är inte röda. Oroligt vrider jag mig fram och tillbaka i sängen. Det värsta är vetskapen om att det inte finns något jag kan göra åt det. Ingenting.
   Dessa jävla ögon.