En resa

Himlen är molning, det är kallt utomhus. Det är onsdag, slutet av november. När jag stiger av bussen vid Henåns bussterminal strax innan tolv slås jag av en stark lukt av alkohol. Jag ser mig om och upptäcker två killar i tjugo-årsåldern som troligtvis går Båtbygg, av kläderna att dömma. Den ena av dem håller en starköl i handen. Jag går förbi dem och ställer mig vid busskuren där min buss ska gå om sisådär tio minuter. På golvet ligger en hopknycklad ölburk och en krossad glasflaska. Luften är frän från tanken av alkohol. Hela busskuren ärfylld av blå post-it-lappar. Jag ställer mig en bit bort för att slippa lukten.

Till slut kommer min buss, 370. Jag går på den och sätter mig. Jag hamnar bredvid ett halvätet äpple. Suckande byter jag plats till ett renare säte. Vi är bara två resenärer på bussen, jag och en blond tjej. Hon ser till att sätta sig långt bort.


Bussen kommer till Varekil och vi går av. Hon sätter sig i en marinblå bil och åker därifrån. Själv sätter jag mig i en busskur. Jag kollar upp vilken buss jag ska byta till och upptäcker att något står skrivet med blyerst bredvid. Jag läser.
"

oi...
oi...
oi...
Skills and Punk

Rock for your
Race and Nation
-05


Sug fitta av mig

Hata Göteborg

J
O
H
A
N"


Bussen till Stenungsund kommer och jag kliver på. Utspridda med jämna mellanrum sitter fyra damer i blandade åldrar och en mörkhyad man i vit-svart-röd mössa går på bakom mig. När jag går förbi en av kvinnorna ger hon mig en skarp blick och lägger en hand på sin väska som ligger på sätet närmast gången. Jag besvarar lugnt blicken och går lite längre bak för att ta mig en plats.

Samtliga personer sitter och stirrar tomt ut genom rutona, utan killen med mössan som pratar i telefon oavbrutet hela resan, samt damen framför mig som då och då kastar en arg blick åt hans håll.

Vi kommer till Stenungsund vid 12:54 och vid 13:00 kommer tåget mot Göteborg. Jag sätter mig mitt emot en medelålders man som smsar oavbrutet och ger mig diskreta blickar över glasögonen med jämna mellanrum. Några säten bort sitter en svarthårig kvinna och stirrar på mig. När jag tittar åt hennes håll vänder hon genast bort blicken. En liten stund.
Så fortsätter detm hela resan. Ända tills jag är framme. Framme i Göteborg.

Kommentarer
Postat av: Alko

Haha, schysst med den flirtande medelåldersmannen på tåget, vilken kille.

2008-11-29 @ 23:49:53
Postat av: Tess

Jag har fobi mot folk som sitter och stirrar.

2008-11-30 @ 00:21:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0