WorldOfFools

Jag sitter på ett café i göteborg, framför mig står en kaffekopp och en kanelbulle. Kaffet är surt, men bullen är helt okej. Detta är dagens frukost. Jag sitter och läser, och ju mer jag läser, desto mer upplever jag omvärlden som en dikt. Det är inte min värld, det är en värld som någon annan gjort upp för oss, som beskriver allt, lukter; smaker; synintryck, in i minsta detalj. När kaffet är slut och kanelbullen uppäten lägger jag ifrån mig boken och går därifrån, med ett lugn inom mig. Allt känns perfekt, och vad som än händer inom de närmsta minuterna kommer det vara bra, ty när man läst Murakami går ingenting fel. Det är bara så det är.

Detta är anledningen till varför Haruki Murakami faktiskt är min absoluta favoritförfattare, alla kategorier. Han får hela välrden att bli en bit poesi, en dikt som ingen annan än just Murakami gör så bra. Jag har aldrig riktigt gillar poesi förr, inte förrän nu. Det finns en slags poesi jag verkligen tycker om - Verklighetens sådan.