WorldOfFools

Marcus, en vardaglig kille i yngre medelådern. Detta är mannen vi får följa i Andreas Romans Vigilante. Marcus är egentligen ingen speciell alls, han har ett bra förhållande med flickvän, familj och vänner. En natt ändras dock saker och ting. Marcus drömmer en mardröm och börjar se saker på ett annat sätt, han upptäcker hur idiotiska folk egentligen är. Hela samhället är uppbyggt på normer alla slaviskt följer, den som sticker ut faller. Och detta hårt.

Marcus bestämmer sig för att göra något åt det. Någon måste ju visa idioterna att de gör fel, eller hur? Någon måste visa dem att det finns gränser på vad man får göra, och vad man inte får göra. Och för att klara detta krävs en man utan gränser. En man som klarar att ta lagen i egna händer.

Vi får följa Marcus under några månader och bevittna hans spiral nedåt. Vi får vara med då hans psyke blir mörkare och mörkare, och hur han ser på saker och ting. Allt eftersom tiden går förändras allt.

Det här är bra. Det här är riktigt jävla bra. Andreas Roman har utvecklats enormt sedan När Änglar Dör (Vilket tyvärr är den enda av hans andra böcker jag läst), och sättet han utforskar Marcus psyke på är läskigt. Det ger mig kalla kårar, och det krävs mycket tänkande för att verkligen förstå hur det hela går till. Att en människas tillstånd kan förändras så radikalt, och samtidigt på ett sådant subtilt sätt att man knappt märker av det är riktigt skrämmande. För att det är sant.

Jag må vara en snabbläsare, men det är inte ofta jag fastnar såpass i en bok att jag läser ut den dagen efter jag köpt den. Det gjorde jag dock med den här, och känslan när jag läst ut den är... skön... befriande. Mycket att tänka på, helt klart.
Och en bok värd att diskuteras. In fact, den bör diskuteras. Och framför allt, den bör läsas. Läs den.