WorldOfFools

Fredag natt. Det luktar vanilj med undertoner av kvav instängdhet. En halvskriven sångtext ligger bredvid luktljuset och under texten ligger massa gamla läxor som aldrig blev färdiga. Det enda som hörs är datorns surrande samt knackandet på tangenterna. På msn diskuteras främlingsfientlighet och fördomar, samtidigt som magen kurrar. Men hungern får ge vika. Det är för sent för att äta. Det tjänar ingenting till.
   Det är mörkt utomhus, och i fönstret syns bara en skev återspegling av vad som finns i rummet. En av glödlamporna i taket är sönder och trots ett tappert försök av de kvarstående ligger rummet i ett dunkelt sken. Dova snarkningar hörs och någon vänder sig i sin säng i rummet bredvid.
   På morgonen vaknade han i Göteborg, på en madrass i ett kallt rum hemma hos en kompis. Dagen innan hade det varit tebjudning och senare utgång på Rockbaren. Det hade varit givande, även om vissa saker saknades. En trummande huvudvärk i brist på koffein gjorde honom trött och osocial. Och bristen på pengar gjorde inte heller saken bättre. Men i det stora hela var det en lyckad kväll. Bussfärden hem från Göteborg var händelselös. Tröttheten höll i sig och varken bok eller musik gav någon ro. Ingen pratade på bussen. Det var helt tyst utöver motorns oväsen. Några minuters sömn då och då sabbade tidsuppfattningen och det var en förvirrad ung herre som gick av vid Torp. Där köpte han en grillad med bröd och satte sig därefter på nästa buss.
   Någon hostar till, suckar och vänder sig åter en gång. Det blir tyst igen. Trött ser han sig omkring i rummet. På sängen ligger på iPod, böcker och kläder. Mitt på golvet står en förstärkare och ett gitarrfodral står lutat mot den. Trött börjar han flytta undan sakerna från sängen, konstaterar att morgondagen primärt kommer gå åt till studerande och stänger därefter av datorn.

I rummet bredvid knarrar en säng. Det verkar som om någon inte finner ro i sin sömn i natt. Doften av vanilj ligger fortfarande tung i luften.