WorldOfFools

En kille ~23 sitter i kassan. Ett par i samma ålder lägger upp sina varor - kondomer, chips och dipp - på bandet. Killen i kassan ser ut att anstränga sig för att verka oberörd över kondomerna.
Kassakillen: Så ni ska hem och dippa ikväll?
Paret ser besvärat ut.
Kassakillen: Ööh, oj! Förlåt, jag menade…
Paret betalar och försvinner snabbt därifrån.
-tjuvlyssnat.se

Ja, nu är det mys! Bannemig. Nu sitter jag ensam på rummet framför datorn med gurka och vitlöksdipp. Det ni! Snart sätts WAR igång, och då händer det grejer.
Den här veckan blev fullbokad helt plötsligt. Jättesnabbt. Men det är okej, då slipper man sitta hemma och mögla iallafall.

Vet ni vad jag finner oerhört löjligt och tramsigt?
Vet ni vad jag blir helt galen på varje gång jag ser?

Det är dessa ord: "Varför får man inte vara stolt över att vara svensk? Varför får man inte ha svenska flaggor eller sjunga nationalsången öppet? Varför är man rasist bara för att man är stolt över sitt land? Jag vill kunna bära svenska flaggan öppet, jag vill kunna sjunga nationalsången i mitt egna land!"

Vet ni varför jag hatar det så innerligt?
För att varenda jävel som använder de argumenten är fanimej nationalister, rasister och oftast riktiga jävla svin! "Jag känner mig stolt över Sverige, jag hissar den svenska flaggan, stämmer upp rösten i Du gamla du fria, rakar skallen, på med kängorna, glöm inte jackan med Sverigepin!"
Ser ni var jag vill komma?
Jag inte det minsta problem med folk som är stolta över Sverige, med folk som faktiskt tycker vår urusla nationalsång är bra eller som har en svensk flagga utanför huset.
Jag ogillar bara väldigt mycket när folk använder dessa "argument" för att vi ska tycka synd om dem. För att de som "älskar Sverige" ska få sympatier för att de inte får säga och göra vad fan de vill.
Nej fy fan. Någon måtta får det vara.

Det här är helt otroligt. Jag blev så otroligt förvånad. Hade aldrig kunnat tro det. Bannemig. Lyssna här liksom!
Både den 4 och den 5 januari hade jag 10 unika besökare (dvs 9) ! Och jag lovar, det var inte jag som surfade in på massa olika datorer. Jag är så nöjd.
Det är nytt rekord, bannemig. Dock går siffrorna nu ner mot vanligare värden, såsom 5 (4) och 3 (2) per dag.
Men det är okej..

Vissa dagar vaknar man, duschar och äter. Och sen upptäcker du att när du kollar dig i spegeln att "Fy satan, håret ser ju faktiskt bra ut idag. Det måste förevigas!"
*Hämtar hårspray*
Med ett lätt leende på läpparna lämnar du toaletten - nu fan, nu sitter den. Och fy fan vad bra det ser ut.
Du börjar ta på dig ytterkläderna, och du kikar ut genom fönstret. En hemsk syn möter ditt öga.
Hilmen är grå och det kalla regnet piskar de bladlösa träden. Inte en själ är ute och vinden får träden att försöka gå under telefonledningarna, de under marken. Träden har det sannerligen inte lätt, inte nog med att människor hugger ner dem, älgarna kliar sina horn mot dem och hundarna pissar på dem - till och med vädret är emot dem...
Men nu hamnade vi på villovägar...
Du börjar darra, svetten tränger fram i pannan och med sorgsen blick tar du på dig en mössa. Och den sitter där den sitter, ända tills du kommer hem igen.

Det var kallt ute, hade södra Sverige haft snö nu för tiden skulle den legat i stora drivor längst vägkanten. Skolbussarna skulle stått stilla och hälften av Sveriges befolknings skulle legat hemma i förkylning. Vid varje andetag bolmade en stor mängd rök framför Fredrikas ansikte. Hon tyckte det var helfestligt, skrattade förtjust och klappade i händerna. De människor som gick förbi log varmt åt hennes lefullhet, och ibland stannade det någon för att fotografera henne. Då stirrade hon djupt in i kameran, bolmade fram en liten röktomte och skrattade sedan högt igen.
   Efter att en grupp kostymklädda asiater motvilligt lämnat henne efter en snabb på klockan och ett högt tjut kom tre stycken tuggummituggande tjejer fram till henne. Två av dem var iklädda korta kjolar, och den tredje hade långa tighta byxor nedstoppade i ett par bruna skinnstövlar. Fredrika tittade upp och noterade deras totala avsaknad av jackor. De synade skeptiskt häxan uppifrån och ned och tillbaka igen, oavbrutet tuggande.
-Alltså... Varför har du så fula kläder? Det ser ju för jävligt ut. Och du borde verkligen göra något åt den där frisyren, sa tjejen med byxor.
   Fredrika stannade upp, hennes blick flackade mellan de tre tjejerna och rynkade ögonbrynen medan hon tankfullt puffade fram en kinesisk drake som skrämt flydde därifrån. Hon gick fram till långbyxan och ställde sig på tå för att nå upp till hennes ansikte. Intensivt tittade hon på den lilla finnen som satt till höger om näsan [Oj, piercingen, ursäkta. förf anm.].
-Ursäkta om jag är frågvis, men... Finns det någon som faktiskt sett er naturliga hudfärg?

Ojoj... Jag som tyckte det var tråkigt att plugga japanska genom att plugga in massa konstiga verbavslut och sitta och översätta konstiga meningar. Det är ingenting jämfört med hemtentan.. Att sitta och läsa i en historiebok som inte ger tillräcklig information för att kunna göra någon vettig bedömning av vad man ska skriva. Inte heller får jag tillräckligt med information för att skaffa mig en åsikt, som jag ska diskutera. "Diskutera vad det innebar för skillnad för Japan när buddhismen introducerades av Sogaklanen år 587." Mycket irriterande.

Nu fan. Nu ligger den uppe. Den nya, fantastiska, nästan inte falska låten Choked by Conservatism. Jag förväntar mig en djup och hektiskt diskussion här på forumet av er kära lyssnare om vad jag vill ha sagt med låten. Men då detta är en mycket skrattretande önskan kan jag väl säga direkt att det är en kritik mot det konservativa samhället vi lever i. Detta så som kyrkan, USA, samtliga människor i världen och Gud den Allsmäktige. Så, nöjda nu?

Lite tack ska väl delas ut också.

Jag skulle vilja tacka: Alexander "Grannen" Bergil, för hjälp av inspelning, idéer, inspiration till idéer, kör, gitarrslingor, mixning, produktion, borttappning av reason- och .wavfiler samt lite fler saker.
Cecilia "Mamman" Bergil, förutlåning av sovrum som inspelningsstudio och plats för förvaring av mikrofon med tillhörande mikrofonstativ.
George "Imbecile" W Bush och all världens religion, för grundidé och för att de helhjärtat har ställt upp för att göra världen till en bättre plats genom att alltid ställa upp för alla som behöver det.

Låten heter alltså Choked by Conservatism och är min första låt i år med min solotprojekt Caliber. Det vore trevligt om ni kunde lyssna på den åtminstånde en gång och kanske till och med vara så vänliga att ni skriver något halvhjärtat om vad ni tyckte om den. Jag vet att det är mycket begärt, men ändå.

Snart, nu är det inte långt kvar. Efter många slitsamma timmar hos grannen har äntligen en ny låt snart färdigställts. Vad den heter är en överraskning, för både er och mig. Men bra, det är den.
På söndag lär den ligga uppe på Calibers myspace, kolla in den då!

Nu är det dagen efter dagen till årets kanske mest värdelösa högtid. Näst efter Mors- och fars dag samt Alla hjärtans dag då såklart, men dessa räknas inte som högtider, annat än för affärerna. Nyår var det ja. Större delen av Sveriges super sig redlösa och skjuter raketer mot skyn och mot varandra. Misshandel och trakasserier, stölder och allmänt bråk. Visst är det en fantastisk högtid?

Nåja, jag har som sagt aldrig varit särskilt mycket för nyår, det har oftast blivit att vi har varit hos min faster som bor rakt över vägen, eller att vi har varit hemma och skjutit raketer. Underbart, för raketer är ju så jävla skoj menar jag. "PANG (Aj! Mina öron!), glitter - slut. Då kör vi nästa". Det har varit ett under om jag ens orkat hålla mig vaken till strax efter tolv, vilket vanligtvis aldrig brukar vara ett problem. Förra nyår var vi hos Rasmus, det var trevligare, och roligare. Men fortfarande ingen höjdare. Vi skålade med alkohollös cider vid tolc och rasmus däckade vid ungefär samma tid. Året innan dess var vi också hos Rasmus. Då spöregnade det och vi vandrade upp och ned mellan Henån och huset mitt i skogen. Och folk på torget sköt raketer in i folkmassorna, stal förstärkare och sköt raketer mot förbifarande bilar.

2008 års nyår däremot. Det var något extra. Det tillbringades i Göteborg, med delar av spelföreningen. Först åt vi god mat, mycket god mat (Tack för maten, Markus och Tina), och sen satt vi och tjötade. Alkohol förtärdes, men ingen blev särskilt full. Två öl, två äckliga breezers samt lite whiskey för min del. Precis lagom. Vid tolv gick vi ut och fick ont i öronen, kollade på raketer och frös. Sen gick vi in igen. Och fortsatte prata och lyssna på musik. Någon gång mellan tolv och ett kikade Malin förbi och allt fortsatte vara trevligt.

Dagen efter åt vi ofärdig pizza och begav oss hemåt. En bra nyår, förmodligen den bästa hittills. Hoppas det fortsätter i samma stil i fortsättningen, med årets mest tveksamma högtid.

Far sitter vid matbordet, med en film i händerna, jag står och gör dipp för filmkollning.
-Har inte jag sett den här?
-Jo... De flesta har nog sett den, det är ju lite av en kultfilm.
-Men dödar inte han lite folk också?
-Tänker du på Jack rhe Ripper nu?
-Nej. Han dödar lite folk också. *Nöjd med sig själv*
Nu ska vi se... * Han återgår att greja med sakerna bredvid*

K: Kan vi inte testa mitt nya spel det här året då?
S: Nej, vi ska spela Wallstreet.
H: Ja, vi spelar något vi redan kan.

Konservatism och tristess går hand i hand.
Utveckling och nytänkande kommer efter traditioner.
Världen håller andan och väntar på att allt ska lösa sig själv.

Ja. God Jul på er, era åbäken. Hoppas ni har haft en bra dag.

Min dag har varit bra. Bättre än väntat faktiskt. Och det är ju bra.
Är numera utrustad med ny mobil med tillhörande Hauntedringsignal (sick...sick...sick... Sick sick sick I'm only speaking my mind All right, here it goes: I'm just another country boy and I don't really give a god damn what you say-hey man, no way) samt WAR, the MMO. Woho!

Regnet öser ned utanför fönstret, det mullrar bland molnen och två stora gäng pucklar på varandra. Häxan Fredrika tittar längtansfullt ut, det ser så inbjudande ut, så mysigt. Hon vänder sig om, tar tag i i kundvagnen och ger sig in i köpcentrat. Det är dagen före julafton.

Den syn som möter henne är förskräcklig, överallt är det folk. Barn som skriker, mammor som skriker på sina barn och gamla damer som bara står där. Efter varje kvinna går en man. Dessa rör sig med stor försiktighet, försöker så gott de kan att hålla sig osynliga, hålla sig borta från kvinnornas område.
"Det spelar väl ingen roll om vi inte får någon sill i år, om den redan skulle vara slut, eller hur?" säger en liten fräknig man till sin fru. Två sekunder och en blick senare står han och slåss med tio andra män om den sista sillburken, medan deras fruar lugnt står och tittar på bakom.

Fredrika försöker också hon att göra sig osynlig, och eftersom hon är en häxa går det ganska bra. Hon speglar bort ljuset och försvinner från folks synfält.
"Vad i helv...!?"
"Fan vad trångt det blev då! Men det är ju ingen här."
"Hämta något hårt som vi kan slå med!"
Ett ögonblick senare står där en liten ful kärring.
"Haha, nejdå, inte ska det väl behövas tas till våld inte? Höhö."
Hon skyndar sig därifrån.

-Ni har mycket kaviar, hela kylskåpet är fullt av kaviar.
-Ja, och randig är den också.


-Jag har aldrig gråtit när jag smörat mackor innan.
-Och jag har aldrig gråtit när jag har gjort kaffe.



Imorgon, då gästar Häxan Fredrika bloggen. Det ni, då blir det party.

Söndag morgon. En kopp kaffekopp pryder skrivbordet bredvid högtalarna. Det stämmer, Kristoffer har nya högtalare! Kristoffer är Nöjd. En woof fick jag med också, allt som allt kostade det 350 riksdaler. Snorbilligt. De heter Phille. Me like.
   Igår lekte jag med Alx och Mackan. Vi var på Torp och köpte klappar. Sen spelade jag och Alx Little Big Planet hela natten. Eller åtminstånde fram tills klockan tre. Det var kul.
   Idag ska jag komma igång med plugget. Mitt mål med lovet är att plugga (minst) en timma per dag. Önska mig good fucking luck...

Hej!

Mitt namn är Kristoffer Karlsson och det är så att jag har ett klagomål. Igen. Det är andra gången på kort tid nu, och jag känner att jag måste få höra mig för: Är Västtrafik och dess förare verkligen kompetenta? Jag börjar få vissa aningar om att detta inte är fallet.
   Vad har vi bussbyten för? Är det inte för att det ska vara möjligt att ta sig längre sträckor, även om det krävs fler än en buss? Jag finner dock ett litet problem där:
Varför i helvete väntar inte bussarna!?
   Min buss från Göteborg (Röd Express) var två minuter sen till Stenungsund, och detta ledde till att jag missade min bytesbuss och får vänta i Stenungsund en timma på nästa buss till Henån. Som tur är var min pappa hemma, så han fick slänga sig i bilen och komma och hämta mig. Detta kostar, och det tar tid.
   Inte direkt väl spenderad tid.
"Ta bussen när du kan och bilen bara när du måste"?
I så fall skulle ju hela västsveriges busstrafik stå stilla.

Jag ser fram emot en ersättning eller kompensation.

Tänk vad tiden går. Nu sitter jag här med japanskaböckerna uppslagna framför mig på skrivbordet. Guns N Roses' Patience spelas och jag har missat bussen.
Det stämmer, jag missade bussen. Jag tänkte "ah, 20 minuter kvar innan jag måste gå till bussen, då hinner jag ju plugga lite." Och plugga gjorde jag. Lite för länge... Nu sitter jag som sagt här. Första lektionen missas ironiskt nog för att jag ville plugga. Ibland spottar verkligheten en i ansiktet.

För övrigt funderar jag på att byta till en annan blogg. Blogg.se suger.

Ojojoj, vad sugen jag blev på att spela FFXII nu igen! Och jag ser fram emot att Alx köper FFXIII så vi får spela det också!

Nu fan! Nu börjar det hända saker. Hjulet rör på sig och ingenting står stilla. Förutom min blogg, tydligen.
Den nya spelgruppen har kommit igång. Joel, Björn, Kath, Mike och jag. En rasistisk medic; en omhändertagande teamledare; en arrogant, ful prickskytt; en kärleksfull, tystlåten mästerskytt och jag - en spelledare och aktiv gud.
   Platsen är Sandukar, flermiljonstaden där staten har total makt, där alla önskningar går att få uppfyllda och där byrokraterna i sista hand skyddar invånarna. Himlen är mörk av molnen av industrierna och det är ett surt regn som faller. Överallt finns misär, utfrysning och perverterade drömmar.
   En helt ny specialgrupp inom polisen håller på att bildas. Och världen är precis lika korrupt som den alltid har varit.


Jag håller på att läsa Robert Jordans Wheel of Timeserie. Den är bra. Kommer nog upp en "Läses just nu" om den snart. Och förhoppningsvis kommer nästa del av "Tankar på en buss" också. I skolan har vi precis gjort klart Genkiboken, och nu är det dags att repetera som ett as för att lära sig allt, och ta ikapp kanjin. Jag hatar kanji, min japanska kommer falla på kanjin. I do not like it. Not at all.

Förhoppningsvis kommer Häxan Fredrika åter att gästa bloggen, och hon kommer säkerligen bli en stamgäst ska ni se. Nu när "jullovet" ligger och trycker på dörren ska här skrivas. Kanske. Vi får se om jag orkar, bloggintresset falnar, Blondinbella toppar googles sökstatistik, mitt kaffe är kallt och Underworld är en ganska bra film.

Jag är orolig inför framtiden. Jag känner att vi lever i en orolig tid. Detta har inget med den ekonomiska situationen att göra. Inte heller med arbetsmarknaden eller om bostäder. Jag är rädd för den brist av utbildning och kompetens som Sverige lider av. Kunskapen om att min generation och generationen under mig är de som så småningom kommer ärva Sverige skrämmer skiten ur mig.

Att en hel generation utan någon som helst kunskap om sitt eget språk ska ta över... D e int n super bra ide!!! så att säga...Särskrivningar, felstavningar, förkortingar, nya "ord", inkorrekt användande av punkter; komman; Utropstecken; frågetecken; radbyten; grammatik är ett problem som större delen av Sveriges yngre befolkning lider av. Jag vet flera personer över tjugo som gör fel med detta hela tiden, men inte för att de är slarviga, för det kan vem som helst vara, utan för att de inte vet att de gör fel.

För sisådär tre år sedan skrev jag mycket på samma sätt. Jag använde inte versaler rätt, skrev inte ut alla ord helt och så vidare.
Det är ingen fara, tänkte jag, det är ju bara på internet.
Jag hade fel.

Det visade sig att det avspeglades på andskriften, i skolarbeten - i allt. Då bestämde jag mig för att alltid skriva korrekt, även i forum, på IM (Instant Messenger) och hela alltet. Och genast förbättrades allt. Efter bara någon vecka gick allt per automatik. Efter varje punkt - en versal. Inga svårigheter, inga problem.

Jag undrar var felet egentligen ligger. Ger skolan inte tillräcklig utbildning? Är det allmänt accepterat med slarvspråk? Eller är det verkligen så illa att ungdomarna helt enkelt är dumma i huvudet?