WorldOfFools

Jaaaa, och nu ligger äntligen Calibers första låt uppe på myspace! Birthday be thy na...me....
Eh...
Anyway, check it out.
Calibers Myspace

Stort hustak till Alx som var en viktig ingrediens i grytan.

Golv tvättas, lampor byts ut, skrymslen dammsugs. Allt i en jäkla fart. Jag ifrågasätter. Varför? För att det är första advent. Tydligen. Städningen fortsätter, likaså gör min förvirring. Varför ska vi städa för första advent?

16 November, Edguys senaste platta, Tinnitus Sanctus, släpps.
26 November, jag går in på Rocks i Göteborg och köper den limiterade utgåvan av just denna skiva.

Vad tycker jag om Tinnitus Sanctus? Det första jag kommer att tänka på efter några genomlyssnar är att den är väldigt kompakt. Jag hittar verkligen inget annat ord som passar bättre än just kompakt. Det finns inte lika många utsvängningar som på tidigare skivor. Tinnitus Sanctus håller en mer seriös ton rakt igenom. Även om Tobias Sammets ständiga ironi och skämtsamma ton också finns där märks den inte riktigt lika tydligt som innan.
Precis som vanligt med Edguy finner vi starka refränger, grymt bra texter och fantastiska kompositioner. Och precis som vanligt är det Tobias Sammet som skrivet allt, både text och musik. Även denna gång är det Sascha Paeth som står för produktion och mixning, precis som han gjort för samtliga Avantasiaalbum och Edguys förra platta. Och det låter riktigt bra. Ingenting att klaga rent produktionsmässigt.
I den limiterade utgåvan får du, förutom Tinnitus Sanctus, ytterligare en skiva där du finner en inspelning från en livekonsert i Los Angeles, 2007, tagen från Rocket Ride World Tour. Här får vi en insikt i hur otroligt bra Edguy är live, vilken energi de har och vilken fantastisk sångare Sammet egentligen är. Att lägga ut några kronor extra för att få den är det helt klart värt.

Allt som allt är det en mycket bra skiva, även om den kanske inte riktigt lever upp till Avantasias Scarecrow (2008). Låtarna är starka och det finns väldigt få spår som inte levererar. Likaså är texterna precis som vanligt helt fantastiska. Ett bra exempel på det är från låten Dragonfly:
"You wanna fly so you drag on flies
Drag on dragonflies"
Jag gillar det skarpt.

En sak som är säker med Edguy är att du vet vart du har dem. Även om det alltid finns överraskningar med varje ny platta är det ändå alltid Edguy vi får. De förändras inte, de utvecklas.

Betyg: 9/10

Himlen är molning, det är kallt utomhus. Det är onsdag, slutet av november. När jag stiger av bussen vid Henåns bussterminal strax innan tolv slås jag av en stark lukt av alkohol. Jag ser mig om och upptäcker två killar i tjugo-årsåldern som troligtvis går Båtbygg, av kläderna att dömma. Den ena av dem håller en starköl i handen. Jag går förbi dem och ställer mig vid busskuren där min buss ska gå om sisådär tio minuter. På golvet ligger en hopknycklad ölburk och en krossad glasflaska. Luften är frän från tanken av alkohol. Hela busskuren ärfylld av blå post-it-lappar. Jag ställer mig en bit bort för att slippa lukten.

Till slut kommer min buss, 370. Jag går på den och sätter mig. Jag hamnar bredvid ett halvätet äpple. Suckande byter jag plats till ett renare säte. Vi är bara två resenärer på bussen, jag och en blond tjej. Hon ser till att sätta sig långt bort.


Bussen kommer till Varekil och vi går av. Hon sätter sig i en marinblå bil och åker därifrån. Själv sätter jag mig i en busskur. Jag kollar upp vilken buss jag ska byta till och upptäcker att något står skrivet med blyerst bredvid. Jag läser.
"

oi...
oi...
oi...
Skills and Punk

Rock for your
Race and Nation
-05


Sug fitta av mig

Hata Göteborg

J
O
H
A
N"


Bussen till Stenungsund kommer och jag kliver på. Utspridda med jämna mellanrum sitter fyra damer i blandade åldrar och en mörkhyad man i vit-svart-röd mössa går på bakom mig. När jag går förbi en av kvinnorna ger hon mig en skarp blick och lägger en hand på sin väska som ligger på sätet närmast gången. Jag besvarar lugnt blicken och går lite längre bak för att ta mig en plats.

Samtliga personer sitter och stirrar tomt ut genom rutona, utan killen med mössan som pratar i telefon oavbrutet hela resan, samt damen framför mig som då och då kastar en arg blick åt hans håll.

Vi kommer till Stenungsund vid 12:54 och vid 13:00 kommer tåget mot Göteborg. Jag sätter mig mitt emot en medelålders man som smsar oavbrutet och ger mig diskreta blickar över glasögonen med jämna mellanrum. Några säten bort sitter en svarthårig kvinna och stirrar på mig. När jag tittar åt hennes håll vänder hon genast bort blicken. En liten stund.
Så fortsätter detm hela resan. Ända tills jag är framme. Framme i Göteborg.

Jag har ett problem. Ett problem som återkommer varje år nu för tiden. Ett problem som inte fanns när jag var liten. Problemet är önskelista. Seriöst... Hur svårt kan det vara att plita ner några saker jag vill ha? Men nej, det går inte. Jag kommer inte på nåt. Det är sjukt. Än så länge har jag:
-Rome, säsong 1 (DVD-box)
-Det våras för Hitler (Film, Mel Brooks)

Men vad sjutton... Lite mer än så går det väl att få in?


Lite senare.
-Arméväska, Warhammer
-Rakblad, Gilette Fusion
-Animebox (Filmbox, Miyazaki Hayao)
-Legender från Drakvärlden (Film, Miyazaki Goro)
-Dance, Dance, Dance (Bok, Murakami Haruki)
-The wind-up bird chronicle (Bok, Murakami Haruki)
-Sputnik Sweetheart (Bok, Murakami Haruki)

Jag finner det märkligt att vi människor hela tiden måste bevisa allt, visa oss duktiga.
"Här har du en lapp, beivsa att du kan tillräckligt. Annars får du inte lära dig mer."
Vi ser ner på personer med låg kunskap, låga betyg. Vi lever i ett samhälle där allt vi vet måste skrivas ned, oavsett om vi har praktisk nytta av det eller ej. Snart införs det betyg i de lägre klasserna också. Barnen måste ju i god tid lära sig hur det ligger till - är du boksmart är du bra. Det får mig att må lite illa.

Jag tänkte aldrig i liknande banor när jag gick i gymnaiset, ty då var jag en av alla, en av alla dem som vet att har du inte tillräckligt höga betyg, så kommer du ingenstans. Betyg är inte ett mått på kunskap, det är en livsförsäkring. Utan betyg, ingen vidareutbildning, ingen vidareutbildning, inget jobb.

Nu läser jag på högskolan, och jag har kommit fram till vad betyg egentligen är. Vad betyg är för mig.
Varför läser jag japanska? Är det för att få höga betyg, eller för högskolepoäng? Nej, det är för kunskapen, enbart. Inte kunskap i formen av en bokstav, utan praktisk kunskap.
För vad är betyg? För mig är betyg absolut ingenting. Jag bryr mig inte om jag får G eller VG. Enda anledningen till varför jag ens gör tentor är för att jag inte kan läsa vidare till B-kursen annars. Bevisar du inte din kunskap blir du bortkörd. Du blir bortsorterad. De starka blir kvar, övriga får inte vara med och leka längre.
Och det finns ingenting vi kan göra åt saken.

Klockan slår snart tolv. Jag har fyra kronor och sjuttioen öre kvar på mobilen. Nästa gång jag tankar den ska jag ta Komviq Kontant, och inte Komviq Kompis. Det är för dyrt, och jag tjänar inte längre på att ha det.

Jag har suttit större delen av kvällen och studerat カタカナ. Ja, ni läste rätt. Katakana är det jag pluggat. Och nu sitter det nästan. Med lite betänketid kan jag faktiskt läsa det. Tänk om det vore lika lätt att lära sig noter...

Attans, det här gick inget vidare. När jag bestämde mig för att skriva detta blogginlägget hade jag mycket bättre idéer och formuleringar på alla sätt och vis. Det här blev ju bara flams.

Just det, två rollspelare sökes! I Orust/Uddevallaområdet. Detta för att de två som varit med hittills inte längre kan delta på grund av praktik. Tillfälliga eller permanenta spelare vore trevligt, en grupp med fem spelare går ju... Även om det kan bli lite rörigt.

Har ni testat att pluggat när ni sitter vid ett bord där sex personer spelar Eon förresten? Det är en intressant upplevelse, tro mig.

Iallafall, två rollspelare sökes. Dessa behöver inte nödvändigtvis ha spelat rollspel innan, utan bara vara intresserade av att testa. Med tanke på att ingen från Orust eller Uddevalla läser den här bloggen, förmoldigen, lär jag ju inte få napp...
ALX! Leta upp lite folk som vill spela!

Jag kom på en sak förut; jag känner inga här uppe längre. Jag känner Alx och Markus. Men sen? Nopes, nothing. Iallfall inte riktigt bra. Alla har flyttat, och jag är kvar. Eller ja... Dyma har flyttat, och jag är kvar. Men ni fattar poängen.

Nåja, lite mer plugg, sedan sovdags. Underbart.

Platsen är Avenyn, Göteborg. Det är morgon, kylan är mycket närvarande och puffmoln framför människor jag möter tyder på att dessa andas och inte är odöda zombies som kommer för att hämnas på världen. Ty det vore ju inget bra.
Jag ser en brödbit. Den är ledsen, den blir äten på av en duva. Duvan hackar lite försiktigt på den stackars brödbiten, som inte ens är stark nog att göra motstånd. Några fler duvor närmar sig, och tillsammans pickar de i sig brödet.
Lite längre fram möter jag en till brödbit, en baguette faktiskt. Denna har dock inte samma tur, den är nedtryckt mot marken av en stor kloförsedd fot. En stor jävla kråka trycker ner den medan den drar loss stora bitar som den glupskt slukar. Runt omkring står några andra kråkor, försiktigt. De vågar inte riktigt närma sig, men vid eventuella försök attackerar den ätande kråkan och visar vem som bestämmer. Den får mig att tänka på en T-rex. Svetten bryter fram och jag ökar på stegen. Idag är ingen bra dag att bli uppäten.

Aptråkigt. Jag tycker det är ett roligt ord - Aptråkigt.

Jag sitter på mitt rum, i min ensamhet och lyssnar på Less Than Jake. Fall Apart. Bra låt. Jag pluggar lite också. Kanji. Idag igen. Ysch! Man missar så mycket när man är sjuk. Speciellt om man inte tar tillfället i akt att plugga.
Man, man, man. Jag ska skärpa mig, Martin!
Nu ligger jag efter, men det är lugnt. Det tar jag ikapp. Ska bara fixa omtentorna, sen fan. Då blir det fart på mig. Nu har vi ju bara tre kapitel kvar i boken, det känns lite konstigt. Jag kanske bör köpa på min grammatikboken snart också. Så fort jag fått pengar.

Den 2 december ska jag till Alx, ty jag kom på att jag inte alls slutar sent på tisdagar, och inte alls börjar tidigt på onsdagar. Så det är perfekt.

In-Dependence Day. Det är nästa låt på skivan. Den spelas nu.

I helgen målades det dvärgar. Jajamän. Fy fan vad det målades. Hela två stycken. Det ni! Nu är det bara sisådär 31 kvar. Av första gruppen, sen har jag ju fyra kartonger hos Markus också. Det blir massa målande. Apkul.

Det har varit en aktiv helg. Mycket har hänt, och det är bara söndag morgon. Ytterligare en hel händelserik, fantastisk dag väntar. Hoppas jag.

I fredags var det posthalloweenparty, mitt ute i ingenstans. En - eller två - av Markus klasskamrater hade fest, och vi var inbjudna. Mackan, Alx och jag. Det var trevligt, en del alkohol, en del fylleringningar av Alx och massa bonnigt. Jag glömde även min Hauntedtröja där, så nu har jag ingen tjocktröja förrän jag får tillbaka den. Underbart...

Efter partyt gick jag och Alx tills hans hus och degade en stund. Han spelade Star Wars på bas och jag läse volym 27 i DragonBall. Fick även ett samtal av Niklas vilket jag inte minns så mycket av...
Sen sov vi.

Lördag. Jag vaknade i en dubbelsäng i rummet bredvid Alx. Kylan var starkt närvarande och jag var ovillig att tvinga mina stackars fötter att vidröra golvet. Jag lyckades till slut, kollade klockan och såg att den var kvart över tio. Vilket betydde att Alx inte hade väckt mig, som han sa att han skulle. Jag fick total panik. Byter berättarform. Svetten lackade och han fick någonting vilt i blicken. Nervöst bäddade han ordning sängen medan han hea tiden lyssnade spännt - tänk om någon var hemma, tänk om någon skulle höra honom. Det gick snabbt att klä sig, även om balansen inte var den bästa. Han var helt klart snurrig. Tyst öppnade han dörren och försökte ljudlöst gå över golvet. Ända tills han kom ihåg att golvet i det här huset är värre än Näktergalsgolvet.
Ner för trappan gick han, ner, ner, ner. Någon dammsög, och han tvingades in i en plågsam diskussion med husets mor. Sen gick han hem.

Vi hoppar lite i tiden, ty hemmadelen är aptråkig.

Vid fyratiden ringde Alx och frågade om jag ville äta nudlar, jag sa att jag bara skulle äta först, så jag skulle komma om en timma. Sagt och gjort. Vi åt nudlar med ätpinnar, så man ska göra. Det var trevligt. Sen kom Emma. Alla fyra (Mackan var också där) stationerade oss i köket och pratade ett tag. Sen gick vi upp och kollade på dansbandskampen. Jag år fortfarande lite dåligt.
Efter det var det humor hela kvällen. Det började med Chris Rock, sen var det... eh... Någon komiker från 1990, och sen var det dags. Sen kom finalen. Sen var det The Aristocrats
Jag tycker, helt seriöst, att The Aristocrats är ett av de bästa skämten jag hört. Och konstigt vore det väl annars, då det har stått sig i över femtio år. Jag tänker länka er till ett youtubeklipp med en version av det. Och jag lovar er, alla utom Alx och Emma (om hon läser min blogg) kommer bli missnöjda. Är ni redo?

Det värsta med skämtet är att du, om du vet hur det är strukturerat, hela tiden, oavbrutet, tänker på det, ya know?

När den gamla häxan kom hem från jobbet hade hon fruktansvärt ont i ryggen. Kontorsarbete var ingenting för en gammal dam, brukade hon säga. Och dessa datorer, ja. Alltid ska de bråka. Teknik är ett rent helvete. Hon drog fram den gröna pallen, kramade den lite och ställde sedan bort den igen.
Då knackade det på dörren.
Långsamt, försiktigt gick hon mot dörren, detta mest på grund av svedan i ryggen. Ingen rör sig snabbt och oförsiktigt med en sådan värk, det ska jag tala om för er. Hon öppnade dörren och kikade ut. Utanför stod en stilig man i trettioårsåldern, med en mycket nogrann överkamning.
-Hej, mitt namn är Chaaaarles. Jag undrar om du är intresserad av att köpa ett begagnat dammsugarmunstycke för bara 250 kronor, supererbjudande!
Den gamla damen tittade förundrat på Chaaaarles innan hon hänsynslöst slängde igen dörren. Nöjd med sig själv gick hon in i huset igen, det hade hon gjort bra.

Usch, jag känner mig som en orakad sjukling! Vilket för övrigt ligger mycket nära sanningen.
"Vad ska han skriva för dumheter nu då?" tänker ni nog nu. Jag hade tänkt skriva en lite historia, för på ett sådant humör är jag nu. Håll er fast i något, för nu kör vi!


Jag har alltid gillat min pall. Den är grön och fin, men små blommor på. Jag har använt den ofta, och till mycket. Det finns ingenting som jag och pallen inte klarat av tillsammans - stulit kakor, tagit ned porslin, slått trädgårdstomtar eller bara suttit tillsammans, pallen och jag. Så har det varit så länge jag kan minnas, och så jag hoppas det kommer fortsätta så.

Och nu tänker ni "Vad i helv...?" eller hur? Jag känner er allt, era små uslingar. Men tänk ni era elaka, smutsiga, ofärdiga tankar, ty det kommer inte bli bättre!

Det var en solig höstdag i mitten av december. Fåglarna hade precis gått upp och förde ett jävla oväsen. I bakgrunden spelade Metallica, Lars var arg för att trummorna lät piss. Ingenting oväntat, inga nyheter. Plötsligt skymdes solen, allt blev mörkt, James sprang gråtandes därifrån och de blåslagna trädgårstomtarna började svära på sitt påhittade språk.
Ett gigantiskt skepp målade himlen grön, medan kaptenen stod i rabbatten och gormade order till höger och vänster.
-Rör på påkarna! Var inga slapptaskar nu!
Han vände sig mot första styrman, som genast slängde sig på däck, bugande.
-Och du, stek mig ett ägg!

Ingenstans fanns deras älskade ponny att finna. De hade letat från öster till väster, från höger till vänster och tillbaka igen. Utan resultat. Nu hade de bestämt sig för att ta över världen. För att ha något att göra. För hamburgare skulle det ju tydligen inte bli.

Kanske var det här början till något stort? Kanske skulle det bli en revolution? Kanske inte?

Fortsättning följer kanske. Beroende på hur mycket beundrarbrev som skickas, hur lat författaren är, och hur många sexköp som erbjuds. Allt hänger på er. Vill ni veta hur det går? Buy me a dinner.

Jag har gjort en liten ändring med designen, som ni förhoppningsvis ser. Funderar på att ändra även det övriga, men vet inte hur.. Några förslag på färgscheman och så?

Har för övrigt börjat lyssna på The Used, de är jäkligt bra.

Jag sov till 1305 idag, det känns som om den här dagen kommer bli ganska kort.

Jag fryser om fingrarna.

I'm a ghost. Jag känner mig bräcklig, genomskinlig, likt ett urtvättat tygstycke. Händerna skakar och jag finner ingen ro. Utan resultat försöker jag plugga kanji. Ki - träd, Hi - sol, Ko - barn, Kuruma - bil. Rabblar ord, skriver tecken, upprepar, utan resultat, utan resultat... Cirka 50 kanji, alla med olika betydelser och uttal beroende på vad som kommer efter. Utan resultat. Tsuchi - Earth; ground; soil, Doboku - Civil engineer, Onna no ko - girl.
Huvudvärken, värmen, rastlösheten, kylan - det tar död på mig. Långsamt. Försiktigt.
Hito - peron, Ta - risfält, Kuchi - mun.
Motivationen är borta, hjälplösheten infinner sig - Kawa - flod, Yama - berg - kaffe är meningslöst, sömn är otänkbart - mat likaså. Getsuyobi - Måndag, Nihon - Japan, Okane - pengar.

Kugatsu - September, Shita - under, Wakaru - att förstå.

Nannen - Vilket år?, Chisai - liten, Akarui - ljus...

Karada - kropp, Aida - mellan, Iwa - sten..

Suki - att gilla; tycka om, Mari - Skog...

I'm a ghost...

Meet Dave. Hysteriskt rolig film. En av Eddie Murphys bästa rollgestaltningar på mycket länge. Snacka om duktig skådespelare, jag hade glömt av hur fantastisk han är. Kan ju bero på att hans senaste filmer inte varit några höjdare någon av dem. Tyvärr. Men i och med det här, i och med Meet Dave kom lyftet!

Jag är sjuk. It's a fucking fact. Vaknade av väckarklockan vid halv tio idag, och upptäckte att halsen brände som om Kerberos satt fast däri och försökte ta sig ut. Inte nog med det, det kändes som om jag satt hela bottenskrapet av Östersjön i halsen också, det var inte trevligt.

Detta innebär att dagen, morgondagen, och förmodligen dagen efter det - minst - kommer gå åt till att sitta hemma och dega. Jag ser inte fram emot det alls. Men jag kan ju iallafall utnyttja tiden till att plugga, ty det lär behövas.

Nåja. Nu ska vi inta grubbla mer över det. Jag har fortfarande Uptown Girl i huvudet, det känns som om jag vill kräkas av den jäkla låten. Och värre lär det bli, när den installeras som ringsignal på min mobil. Woho...

Over and out.

Idag har varit ett ypperligt slapp dag. Nu är klockan kvart över ett, nattetid, och jag kom nyss hem från grannen. Vi kollade på två filmer, samt spelade in en cover på Uptown Girl. Fråga mig inte varför, Alx och Mackan har hamnat i någon pojkbandshysteri, och jag får snällt hänga på. Men vad fan, jag är nöjd.

Filmerna. Vi såg... Eh... Någonting of Happyness, tror jag den hette, med Will Smith (Visst känns det fel att säga "med"?). Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Det var en hemsk film, som enbart bestod av motgångar, och allt gick verkligen åt helvete för vår käre huvudperson. Men det kändes ändå som om det inte hände något... Filmen gick på och på, men det verkade inte som det hela ledde till något, vilket var lite synd.
Sen såg vi Meet The Spartans. Den var kul. Vuxna, muskulösa karlar insmorda i olja liksom. Man tackar inte nej. Deras sätt att driva med allt och alla, totalt hänsynslöst, helt utan nåd, var en upplevelse. Det är ett under att filmen ens fick släppas. Men det gjorde den, och tur var väl det. Den bör ses.

Imorgon ska vi eventuellt kolla på Meet Dave, och jag ska försöka skriva ett inlägg om varför jag har svårt för filmer som grundar sig på böcker, så vi får det där utrett också.

Tills dess, ha ett bra liv, halka inte.

"Det är inte coolt att köra kung fu-grejer i moshpiten.
Det är bara lite fånigt sådär. Bara 'kolla på mig, titta på mig.'
Vill du synas, eller ni synas - kom närmare scenen, eller vinka lite grann. Eller hur?
Nu är det så här, det som sker här nere, det gör man för att ha roligt.
Om man trillar så hjälper man varandra upp. Man slår aldrig någon, eller armbågar någon, eller knäar någon med flit, eller hur? Om man vill göra det, så finns det massa rakade idioter som är med i Info 14."

Snubben har koll. Läxa upp publiken är fint ^^

Jag slänger upp några nya länkar, missa dem icke!

Wulffmorgenthaler - Mikael Wulff och Anders Morgenthalers fantastiska webcomic.

Nebloggen - Ja, Neogames blogg. Mer info i Top 3.

xkcd - Ytterligare en webcomic. Mats tipsade mig om den. Den vara mycket bra.

wrnu - Rollspelsforumet Rollspel.nu. Grymt bra om man sysslar med rollspel.

Ibland undrar man hur hela världen kan vara emot en på samma gång. Speciellt när man minst behöver motgången.
Jag satt och spelade lite gitarr, första gången seriöst sedan studenten. Upptäckte att "jag måste gå till bussen om tio minuter, dags att leta upp lite kläder." Letade efter mina svarta byxor, lönlöst. De fanns inte garderoben, inte i byrån, och inte i grovköket (där vi tvättar). Jag styrde stegen mot den gigantiska klädhögen i vardagsrummet och drog fram ett par svarta byxor. Tog på mig dem och upptäckte att nej, det var fel. La dem åt sidan och drog fram nästa par. Vilka också visade sig vara fel. Liksom, vad fan! Vi har aldrig haft så många svarta byxor innan i det här huset. Nu finns det tydligen tonvis av dem, men inte mina, nej då...
Nästa uppdrag: en varm tröja. Alla ligger i tvätten. Helt plötsligt, bara sådär. Jag förstår inte!
Därmed hade jag missat bussen, och i och med det första lektionen... Jag vill inte bo här längre! Var som helst med bussförbindelser som kan definieras som bussförbindelser! Kan vi inte flytta...?
Jag har fortfarande inte hittat byxorna, det fick bli de askalla Cheap Monday istället. Det här kommer bli en hemsk dag...

På Tess befallning gör nu även jag en top3-lista med mina favoritbloggar just nu. Och precis som Tess råder jag er andra till att följa detta exempel. Mer bloggar åt folket!

Att Levla. Andreas Romans fantastiska blogg. Utöver en mycket duktig författare har han även en blogg full med intressanta småhistorier och annat skoj. Mycket läsvärd.

Tjuvlyssnat/Tjuvtittat. Damon & Co legendariska blogg där du kan läsa om vad folk säger på stan. Tjuvtittat är den lite nyare versionen, där du istället för samtal ser bilder. Allt från skyltar och felskrivningar till skärmdumpar och insändare i tidningar.

Neobloggen. Negames' blogg. Om ni trodde att Neogames hade lagt ner bara för att inget nytt släpps, deras hemsida aldrig uppdateras och att deadlines aldrig hålls har ni fel. Detta är nu bevisat med denna fantastiska blogg. Tack vare Markus (k7e9 på wrnu) har nu Neogames startat upp en blogg. Här finns information om hur det går med de olika modulerna, Kims kanininköp och mycket, mycket mer.

Detta var alltså de tre (okej... Fyra) bloggarna jag med störst nöje läser just nu. Anledningen till varför både Tjuvlyssnat och Tjuvtittat kom med var för att jag inte riktigt räknar dessa som bloggar, men lik förbannat är de det. Så då blev de två istället.
Jag ser fram emot att läsa fler tips!